Kasta sten

Att andas utan syre.
Att skratta utan sorg.
Att dö utan liv.

Jag andas , du andas.
Vi andas.
Som fåglarna i vattnet.
Som fåglarna i himmlen.
Som mittimellan så andas vi.

Visst hoppades dom.
Dom trodde.
Trodde att de trodde att de visste.
Men kanske..
Så var det en illusion av en illusion.
En illustarion av sorg.
Ett blodigt papper fullskrivet utan text.

Hoppet andas.
Änglarna gråter blod.
Då svarta svanar andas in faliga gifter.
Då fiskarna skadas och blöder.

Kanske är det när syret tar slut.
Då vi inte kan andas.
Kanske är det då..
Som vi sätter oss ner.
Ställer oss upp.
Skrattar och ler.

Kanske är det då som vi kastar.
Kastar fösta stenen.
(startar ett krig.)