Jul , svett och tårar.

Protect me from what i want..?

Igår var det julafton. Vacker dag, mycket snö. Men sorglig dag. Jag förstår inte, hur jag orkar. Varför jag ens går med på det här. Går på det varje gång.
Glädje, hopp, nermalning och total förintelse. Apatiskt.
Hur kan jag vara så naiv. Ser jag inte hur narcissistiska alla är? Nej, jag ser bara den karismatiska och underbara ytan. Det känsliga och vackra djupet. Ser bara tankarna och drömmarna. Inte avsikterna och lögnerna. Gud.
Vem bestämde att alla ska leva med slutna ögon? Se utan att se. Blind stirra omkring sig ihopp om något att dölja sina känslor med. Istället för att vara smart nog att öppna ögonen, se med klara, men så dimmigt röda ögon vad som verkligen händer. Hur allt är.
Sägs det inte att innan men dör så förstår man hur livet är, hur det är att leva. Att först då så kan man ta vara på sitt liv, då när man vet hur det kommer vara utan det. Då när man fått fullkomlig syn och inte blundar för sorgen och känslorna. Då ner apartin har lämnat kroppen och tankarna flödar utan att någon tabu lägger dem. Alla borde nästan dö. Få känna dödsrädslan, dödskänslan , dödsångesten och hälsa liemannen med öppna armar. Men i slutändan ändå säga nej tack, jag har spelat mitt nu. Nu ska jag öppna ögonen. Inte leva bakom en lögn. Jag sitter inte och säger att jag inte blundar. För på den punkten är jag nog nästan blind och lever i hoppet att bli blindar och blindare tills känslorna dör. Dör , slaktas , skadas och förintas. Helt underbart.
Bara en massa pladder för att folk inte ska få vara allt för lyckliga så här på julen. Krossade julen. hihi. Men jag är glad för alla filmer och annan materia. Underbart när väl sängen kommer på plats!

Kalla kanter
Vassa hörn
Tomma rum
Med varma golv
Hårda ord
Fyllda drömmar
Skrapade bord
Fantastiska tankar
Kalla andetag
Mot hjärtan av glas
Krossat glas
Som blöder

Stör dig och jag hör av mig.